Stopp

Jag gjorde ett sista ansträngt försök genom att ändra design men det fungerade inte alls. Jag orkar inte försöka krysta fram någonting längre. Nej, det här med att blogga har för mig tappat helt i betydelse. Jag ser ingenting jag kan skriva som ska kunna intressera någon annan. The botten is nådd och jag kanske tar upp det någon gång. Kanske här, kanske någon annanstans. Bara det inte är just nu.

Till och med en bild

Jag tror i och för sig mitt ickeskrivande beror på att jag vill skriva ett mästerverk utan att egentligen behöva anstränga mig. Naturligtvis är det knappast så enkelt. Lite samma sak har hänt när jag försöker skriva någonting vettigt i ett blogginlägg. Det ska vara lite för pretentiöst och överduktigt. Så jag slopar det, och skriver allt det där jag egentligen skulle ha raderat. Det där meningslösa dravlet som jag kommer att skratta och skaka på huvudet åt. Ungefär som på min gamla blogg. Jag tror det är bättre för min kreativitet.

Dessutom ska jag försöka att lägga upp fler bilder här. Och nu också försöka plugga innan det är läggdags igen.

Mer tvivel än tro

Så, här sitter jag igen. Försöker skriva en läsbar text, något som betyder något, menar till och med. På teven i bakgrunden sänds Upp till kamp. Göteborg var så vackert då, mycket bättre, mer romantiskt. Hello Saferide spelar från högtalarna på datorn. Jag önskar att jag kunde skriva så som hon gör. Det borde inte vara svårt. När hon sjunger verkar det så självklart och man kan fylla i nästa textrad med egna ord och veta att det kommer vara hennes ord också. Men jag tror inte jag kan skriva längre.

Jag har inte gjort det på ett tag och det känns förtvivlat tungt att komma igång. Jag undrar, kan man tappa en talang? Om det ens varit en talang. Det kanske bara varit en skev verklighetsbild jag haft. Jag undrar, frågar, skriker och sover på saken. Svaren kommer väl.