Tag Archives: Livet

Stopp

Jag gjorde ett sista ansträngt försök genom att ändra design men det fungerade inte alls. Jag orkar inte försöka krysta fram någonting längre. Nej, det här med att blogga har för mig tappat helt i betydelse. Jag ser ingenting jag kan skriva som ska kunna intressera någon annan. The botten is nådd och jag kanske tar upp det någon gång. Kanske här, kanske någon annanstans. Bara det inte är just nu.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Schy!

Det händer ingenting, och därför skriver jag inte. Jag tycker att det vore erbarmligt tråkigt att sitta och läsa om någon och dess liv om det inte hände någonting. Blondinbella har en poäng med sitt bloggande. Jag, däremot, är mest tyst just nu och drar mig undan för att ligga och fundera i min nya säng.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Små steg

Utanför fönstret roar sig motordriven ungdom med att slita sina däck mot den regnblöta asfalten. Här inne vid datorn är de obligatoriska höstljusen tända och teet har precis hunnit svalna så till den grad att man inte bränner sig längre. På ett sätt vill jag hur gärna som helst att telefonen ska vibrera och skrämma vettet ur mig, men samtidigt känns det som att det kanske är bra om den inte gör det. Logiken brister, som alltid dessa sena mörka kvällar och det är därför jag älskar hösten så. Det behövs inte speciellt mycket logik, utan det handlar mer om att ta hand om sig själv, hålla sig undan rusket och göra det bästa utav situationen. Som att dricka te, lyssna på José González och bara vänta in småtimmarna genom att skriva dessa rader och några trettio till på ett annat håll.

Det är en dag i morgon också.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fint som snus

Så. Jag har ännu en gång sett Happy-Go-Lucky och njutit av engelsk, flummig diskbänksrealism igen. Mike Leigh vet verkligen hur man gestaltar ett talspråk på film. Det vet Ken Loach också. Helt fantastiskt i Looking for Eric. Nu ska jag nog kunna skriva en recension på den också, Happy-Go-Lucky alltså.

Jag har verkligen saknat Vapnet. Vapnet, höst och te. Inte riktigt fulländat, men ändock en bit på vägen.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Mer tvivel än tro

Så, här sitter jag igen. Försöker skriva en läsbar text, något som betyder något, menar till och med. På teven i bakgrunden sänds Upp till kamp. Göteborg var så vackert då, mycket bättre, mer romantiskt. Hello Saferide spelar från högtalarna på datorn. Jag önskar att jag kunde skriva så som hon gör. Det borde inte vara svårt. När hon sjunger verkar det så självklart och man kan fylla i nästa textrad med egna ord och veta att det kommer vara hennes ord också. Men jag tror inte jag kan skriva längre.

Jag har inte gjort det på ett tag och det känns förtvivlat tungt att komma igång. Jag undrar, kan man tappa en talang? Om det ens varit en talang. Det kanske bara varit en skev verklighetsbild jag haft. Jag undrar, frågar, skriker och sover på saken. Svaren kommer väl.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Det är så mycket mer

Det är med rännstensbitter eftersmak i munnen man vaknar upp. Ungefär så som man tänker sig att Ewan McGregor känner sig efter att ha dykt ned i Skottlands värsta toalett i filmen Trainspotting. Ja, det handlar naturligtvis om fotboll och GAIS. Men ursäkta mig för att ha ett destruktivt beteende.

Det var ett ruskigt gott rus där. Där under några minuters tokiga förhoppningar och lyckoskutt kändes allt så himla bra. De goda känslorna hann precis tryckas undan av ångest, när de värsta farhågorna skulle besannas.

En. Gång. Till.

Vanligtvis är faktiskt inte 2-2 ett ohyggligt dåligt resultat mot Solna AIK. Jo, egentligen är det det, men för att förenkla utan att behöva dra in konspirationsteorier, allehanda missunnsamhet och invändande bortförklaringar, så säger vi att det inte är så dåligt. Däremot, blir det just ohyggligt dåligt när man en gång haft ledningen med två mål. Precis som mot Kalmar, tidigare i år. Sveket är stort och det är inte konstigt att handklappen efter matchen blir desto mer tveksamma för var omgång som går.

Det är inte konstigt att man är utan självförtroende.

1 kommentar

Filed under Uncategorized