Tag Archives: IFK Göteborg

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Trettiofyra milligram livslustsförlust

Det var tungt att gå till jobbet, precis som jag misstänkt. Sedan var det ännu tyngre att vara på jobbet. Alla var så glada och nöjda, antingen över att det var fredag eller över att blåvitt vunnit derbyt. Jag undvek allas blickar. Alla utom Matildas. Hennes kommentar ”Jag tänker fan inte jobba i dag” var nog för att jag skulle kunna le och nicka förstående. Där lades också ribban för arbetsmoralen. Hon som är en mästerplockare i vanliga fall, lyfte inte ett finger mer än hon behövde.

Hela dagen släpade sig fram och för varje steg kändes det som om klockan hoppade tillbaka två steg. För varje tungt paket med potatisgratäng andades trettiofyra milligram livslust ut. Det är inte bara derbyförlusten som svider, jag vill bort därifrån också. Allra helst vill jag börja plugga igen. Kanske flytta till Lund, göra någonting annorlunda. Ta nästa kliv. På tisdag ska jag på utbildningsmöte inför volontärarbetet kring U21-EM. Jag har placerats i gruppen som skall ha hand om lagen på träningsanläggningarna. Det blir spännande. Jag tror juni blir något att se fram emot. Det är ett litet kliv. Jag tror att jag ska klippa mig på tisdag. Lite mer vågat. Det är också ett litet kliv.

Jag har varit på mitt jobb i ganska precis ett år nu. Visst, jag är nöjd för alla pengar jag någonsin kan gripa tag i. De behövs för att kunna uppfylla sina drömmar om resor, filmkameror och morsdagspresenter. Men någon måtta får det vara. Man kan inte gå runt och må kasst åtta timmar om dagen bara för att tjäna kosing.

Det finns en bra sak med mitt arbete och det är att man ser ett otal scener som skulle passa in i till exempel Du levande och Sånger från andra våningen av Roy Andersson. Varje dag. Och det är helt fantastiskt.

Så här såg det ut och lät det i dag strax innan lunch.

Jag står bredvid min truck, lastar på back efter back med wienerkorv. En lastbilschaufför kommer gåendes med en pallyftare. Han har en stor vit mustasch, långt hår men också en flint mitt på huvudet. Kort och rund i kroppen. Han säger med hela Hisingens ångest samlad i rösten:

Det är ett helvete i tunneln. Du vet, de har stängt ett rör. Bara ett öppet nu då va. Allt går så långsamt. Långsamt. Du vet, jag måste ta Angeredsbron. Du fattar väl vilken omväg det är? Angeredsbron. Fy fan.

Jag svarar med alldeles för falsk omtanke.

Nä, det är inte roligt. Det är inte roligt.

Lastbilschauffören drar med sig pallyftaren och försvinner bortåt i gången. Jag står kvar, ler en smula och tror att Roy har monterat kameror bland leverpastejen på plats A29.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Raseriutbrott

De som tror att man genom att ta bort ståplats på arenorna och att torrlägga stans alla krogar på högriskmatchdagar skulle få bort huliganismen är jävligt dumma i huvudet. Guess what? Incidenten inne på Gamla Ullevi i samband med IFK Göteborgs första (eller var det andra?) match i år skedde på sittplats. Guess what again, endast fem incidenter på fem år har skett inne på arenan.  Och vi får nog stänga igen alla Sveriges Systembolag i tre veckor före högriskmatch och dessutom införa någon slags gammal hederlig motbok för alkohol om det ska ha någon som helst verkan.

Problemen handlar inte om arenan. Det handlar inte om alkoholförbud på matchdagar – sprit får de tag i ändå, kolla bara på alla minderåriga. Kan de så kan väl tamejfan andra också. Det handlar om vad som händer ute på stan, ute i grustagen och på centralstationerna. Men framförallt, det handlar om att veta hur det ser ut – det tycks inte de här kontorsråttorna till förslagsförfattare ha en aning om. Det är inte på ståplats problemen finns. En enda gång, har jag varit rädd när jag varit på fotboll och det var GAIS – AIK-incidenten 2005. Den berodde helt på miserabelt arbete av polisen som då tryckte in huliganerna gratis in på arenan och som sedan inte hade en enda person inne på arenan samtidigt som planen och vår hemmaläktare stormades.

Problemet handlar också om media. Hur de skriver upp och indirekt glorifierar slagsmålen. Ja, faktiskt – glorifierar – i och med att de blir svarta rubriker som säljer. Värdelöst skräp, säger jag och hävdar att man borde gå i engelsmännens spår och skriva så lite som möjligt om problemen. De är inte borta, men de syns inte alls på samma vis längre. Så nu tänker jag sluta skriva här i mitt raseri. Jag hatar huliganerna lika mycket som alla ni andra. Men jag hatar minsann de idioter som tror att sittplats är lösningen på ett problem som inte ens har med arenorna att göra, minst lika mycket.

Nej, nu är ni ute på djupt vatten. Och genomförs något av dessa, framförallt borttagandet av ståplats, kommer jag överväga att knäcka mitt årskort itu. Får jag inte stå på min ståplats, skrika och leva kan jag lika gärna sitta hemma och glo på teve. Det är inte mitt jobb att berätta vad lösningen är, men jag kan i alla fall tala om att detta är helt fel, och en snorigt dyr, väg att gå.

Mot den moderna fotbollen.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Överklassen åkte på däng

Åh, hur jag inte vill kredda de blåvita men det här måste man ge dem.

Tillsammans med reklambyrån ANR anordnade man en vernissage och bjöd in en del öisare för att få titta på lite konst med fotbollsanknytning på Galleri Ferm i Göteborg. Det hela startar med vacker klassisk musik, champagne och snittar men snart övergår det till ”Heja Blåvitt”, starköl och korvmebrö’. Överklassens fotbollsinbitna smälldes på med glimten i ögat inför kvällens derby. Lite mer detaljerat har Please Copy Me-bloggen skrivit om spektaklet som ägde rum i torsdags.

För övrigt fick jag ett erbjudande om att gå på matchen gratis ikväll. Men det ska jag inte. Inte fasen tänker jag gå på deras derby. Men ni lär hitta mig i soffan framför teven. Fotboll är fotboll.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Den förste i månaden

Oj. Nu sprutade kaffet ur munnen. Men inte av överraskning och förtvivlan utan av ett glatt vrålflabb.

GAIS flyttar till Borås.

Jo, jag tackar ja. Det är en speciell dag, akta er.

Jag gissar även på att GAIS är på hugget. Gratis biljetter till blåvita fans med en speciell smygöppning bara i dag. Jo, ja just det.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En Mild rasism kan man la kalla det

Jo, förresten. En rolig iakttagelse har jag från de kalla lagerkorridorer jag vistas i på jobbet.

En av mina kollegor är stor. Inte speciellt tjock, bara stor. Han är stor som ett hus. Ett helt tvåvånings flerfamiljshus. Så stor är han. Och hela han brinner för IFK Göteborg. Inte ens hans besatthet av tjejer (vilket är värt en hel roman i sig) rår på hans kära fotbollslag, har han själv erkänt med sitt läspande talfel. Det är blåvitt hit och blåvitt dit. Alltid. Men ingenting ont om honom bara för detta faktum, jag grundar inte åsikter om folk enbart genom deras val av fotbollsklubb. Så storsint är jag, hej! Hur som helst, är han allt som oftast på bra humör och hälsar gott på morgonen och frågar hur det är under dagen. En kille som inte riktigt har alla hemma, men är hur go’ som helst. Du och jag, vi kan kalla honom för J.

Förra fredagen var som vilken annan dag som helst. J var trevlig mot mig och var på ett glatt humör. Han hade stannat upp för att småprata med en av de andra på jobbet och de kommer in på ämnet fotboll. Hur härligt det ska bli med den nya arenan, hela säsongen och om hur blåvitt ska ta tillbaka titeln ifrån fjolårets guldlag Kalmar. J fäller kommentaren att om blåvitt vinner SM-guld, ja då kan han dö lycklig dagen efter. Då är det fest, och då kan man dö. Helt logiskt. Kollegan skrockar med tillsammans, och nu har jag dykt upp bredvid efter att ha överhört samtalet på en bits avstånd. Jag har inte tänkt vara med i samtalet, utan ska bara göra mitt jobb och plocka upp ett antal lådor med korvpaket. J vänder sig mot mig och följande utspelar sig:

– ”Du då? Vore det inte fantastiskt? Blåvitt mot guldet, ha ha!”

– ”Mjah, jag vet inte det du”, svarar jag.

– ”Vadå? Är du inte blåvitare?”

– ”Njae, det är jag då raktiskt inte. Däremot grönsvart.”

På mindre än en halvsekund går J’s blick från lycklig och from till mordiskt mörk och elak. Han vänder sig om, och kör iväg på sin truck. Jag och den andra kollegan står kvar, tittar på varandra med skräckblandad förtjusning. Vi vet inte riktigt om vi ska skratta eller springa för våra (egentligen bara mitt eftersom den andre tycktes vara en ängel även han) liv. Från den stunden, har inte J sagt ett ord till mig. Knappt ens riktat en blick.

Han hatar mig.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized