Tag Archives: Gamla Ullevi

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Segerns förbannade sötma

Med blandade känslor sjöng jag mig ned för trapporna på Gamla Ullevi. Det här är sjunde raka matchen utan poängtapp och den här gången är det den klaraste av segrar mot vanligtvis så svårspelade Örebro SK. Man kan tycka att jag ska vara världens lyckligaste och le hela vägen hem, men jag klarar inte riktigt av det. Jag vet inte hur man gör för att hantera segerns sötma, hur man får den att stanna kvar i kroppen under en längre tid. Ofta spänner jag mig för att det blir för komplicerat och huvudet tänker framåt till nästa match, i vilken vi naturligtvis kommer att förlora. Jag viftar undan segern med en axelryckning och säger ”aah, men det var väl gott men nästa match vete sjutton alltså om ni inte tar”, tittar ned i marken och lirkar mig undan samtalsämnet snart.

Ett glädjeämne försvinner på mindre än en tiondel av tiden det byggdes upp under, det vill säga den glada känslan är över ungefär tio minuter efter att domaren har blåst i pipan. Det är också ungefär då jag kommer ut från arenan. Dopaminet slukas av kroppen och plötsligt sitter jag på bussen hem, stirrandes rakt fram med normala hormonvärden igen. Vid en riktigt stor vinst, så som derbyvinsten mot IFK Göteborg förra året, premiären i år – uppvisningen i effektivitet mot Öis – eller kvalet i Landskrona så kan det hålla i sig i ett par dagar, men då är segern så stor att det nästan är omöjligt att förstå det, och bara den delen tar ett tag att ta sig igenom. Nu tillhör jag ett konstant vinnande gäng (ta i trä och sånt där dravel) och det är den märkligaste känsla jag känt på mycket länge. Jag kan ju inte gå och stirra ned i marken hela tiden som om jag skämdes. För det gör jag inte.

Att vara gaisare är det bästa jag vet. Och det är helt sant, men jag pratar inte gärna om det.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Glädjen

Jag slapp den berömda väggen ett tag till. Till slut blev det ändå seger för GAIS och det var rättvist. Så oerhört skönt. Helt fantastiskt. Nu håller vi Djurgården bakom oss resten av säsongen, tack. Helst petar vi ned Hammarby och Brommapojkarna också, så vi är på ”mycket” säker mark.

Nu: fotoredigering.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det börjar bli jobbigt nu

Gå hem två timmar tidigare från jobbet. Hämta ut sin iPhone på Posten. Hem till Elin för att dricka ett par öl och göra fantastisk grillad kyckling och klyftpotatis (även om jag mest stod för bearnaisesåsen, sällskap och ätande). Sedan kommer GAIS och förstör igen. Har tidigare förluster och missade segrar varit orättvisa var det ingenting jämfört med hur det såg ut i kväll. Noll ett i baken när Trelleborg inte skapar ett jota jämfört med vad GAIS har. Att det sedan bara blir ett fåtal riktigt giftiga chanser att göra mål på är en annan femma. Det borde ha blivit mål på minst ett av alla skott.

Någonting som är oerhört typiskt för GAIS är att man är absurt dåliga på fasta situationer. Så fort GAIS skrapar fram en hörna vet man att den kommer nickas undan innan den knappt nått straffområdet. Men så fort motståndarlaget attackerar med en frispark eller så, då skruvar man på sig å det grövsta och ber till högre makter om att motståndarna ska snedsparka bollen, för rensa själva, det klarar vi absolut inte av.

Sedan tänker jag inte ens kommentera Mattias Lindströms idioti och hjärnsläpp när han boxar bollen med handen i stället för att nicka och därigenom får sitt andra gula kort och blir utvisad med en kvart kvar att spela, samtidigt som GAIS febrilt försöker göra ett kvitteringsmål, mer än att fråga: Hur jävla pantad får man lov vara? Och jag tänker inte heller kommentera domarinsatsen. Men jag skyller inte förlusten på domaren. Jag skyller den helt och hållet på GAIS.

Det är tråkigt att se och det är mycket jobbigt att vara gaisare just nu. Jag vet inte om jag ens orkar åka till jobbet i morgon, för där måste jag möta mina blåvita fränder och fiender. Jag vill verkligen inte.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det är så mycket mer

Det är med rännstensbitter eftersmak i munnen man vaknar upp. Ungefär så som man tänker sig att Ewan McGregor känner sig efter att ha dykt ned i Skottlands värsta toalett i filmen Trainspotting. Ja, det handlar naturligtvis om fotboll och GAIS. Men ursäkta mig för att ha ett destruktivt beteende.

Det var ett ruskigt gott rus där. Där under några minuters tokiga förhoppningar och lyckoskutt kändes allt så himla bra. De goda känslorna hann precis tryckas undan av ångest, när de värsta farhågorna skulle besannas.

En. Gång. Till.

Vanligtvis är faktiskt inte 2-2 ett ohyggligt dåligt resultat mot Solna AIK. Jo, egentligen är det det, men för att förenkla utan att behöva dra in konspirationsteorier, allehanda missunnsamhet och invändande bortförklaringar, så säger vi att det inte är så dåligt. Däremot, blir det just ohyggligt dåligt när man en gång haft ledningen med två mål. Precis som mot Kalmar, tidigare i år. Sveket är stort och det är inte konstigt att handklappen efter matchen blir desto mer tveksamma för var omgång som går.

Det är inte konstigt att man är utan självförtroende.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Stå upp för Sverige

Nyss hemkommen från Gamla Ullevi och det är lite svårt att samla ihop intrycken. Sverige gjorde en miserabel första halvlek, det såg nästan ut som om man kallat in hela A-landslaget, och blev utbuade i paus efter att ha släppt in två onödiga och ett snöpligt självmål. England spelade inte som några gudar, men de hade effektivitet och ett lamt försvarsinriktat Sverige emot sig.

Två byten. Malmöduon Guillermo Molins och Labinot Harbuzi in i stället för Martin Olsson och Andreas Landgren (varför i helvete fick han starta?). Pang och Sverige fick i gång det anfallsspel man förfört det svenska folket med tidigare i turneringen. Tre ett och Gamla Ullevi exploderade. Tre två och Gamla Ullevi skakade nästan sönder. Tre tre och husen på andra sidan Fattighusån ville helst falla ihop i ett stort dammoln. Det klappades, hoppades och skreks på di svenske och det tog matchen till en förlängning där Robin Söder trasade sönder knäet. Där engelske inhopparen Frazier Campbell fick två gula kort och därmed blev utvisad. Där Marcus Berg nickade bollen i ribban och Mattias Bjärsmyr satte bollen i burgaveln.

Milner missade den första engelska straffen på Beckham-manér och Berg slog bollen på målvakten Harts fot som dröjde kvar mitt i målet. Sverige hade sin chans där, men efter det kändes det hur pressen skulle bli för stor och den här gången var det Guillermo Molins som fick ta smällen, även om Berg har en ännu större del i förlusten på grund av sin miss. Sedan kan man inte gnälla på Berg som med sina två mål tog Sverige till den här straffläggningen och gjorde hela fem mål i gruppspelet. Det är stort. Ingen annan spelare har i ett U21-EM gjort fler än fyra mål på hela turneringen. Sug på den.

Sverige spelade ut England efter halvlekspausen, inget snack om saken. Att Theo Walcott är farlig så fort han kommer rättvänd har vi lärt oss från Premier och Champions League och att hela England är stort och tungt att möta vet man sedan födseln. Man får lära sig det via modersmjölken eller så.

Att vi ändå lyckades ta oss till semifinal är stort, det ska ingen ta ifrån dessa killar, även om det känns tungt i ett par dagar framöver. Åtminstone till att finalen är spelad. Själv åker jag ned till finalen med högt buret huvud för vi i Göteborg har fått detta omdöme från en av UEFA-pamparna: ”I honestly consider Göteborg being the best Under21 Host City ever.”

Det kan knappast bli mycket bättre eller hur?

I morgon gör jag mitt sista pass som volontär och det kommer att vara lite vemodigt att plocka ned insynsskydd och reklamskyltar. På kvällen är det avslutningsfest på Gamla Ullevi och som sagt blir det bussresa och final i Malmö på måndag. Då tar jag på mig min englandströja igen och sjunger med i God Save the Queen. It’s gonna be wicked awesome.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fotboll i kväll igen

I kväll ger jag Spanien en sista chans. De möter Finland, och även om Finland inte varit dåliga så ska det göras mål i kväll. Biljett har jag naturligtvis, vilket betyder att jag kommer att ha sett alla fyra matcher i Göteborg när även semifinalen har spelats. Hoppas bara det blir Sverige som spelar i den.

Sedan har jag ju även biljett till finalen i Malmö på måndag.

Och så var det någonting mer jag skulle skriva om, men det är bortblåst. Kommer senare.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized