Tag Archives: GAIS

Ja, det är underbart att vara gaisare

Efter 0-1 mot BK Häcken är det inte mycket som ser ljust ut för GAIS. Det ska nog till ett stockholmskt blodbad för att kunna rädda oss och det faktum att Djurgården och Hammarby är de lag som kan vara våra räddningsplankor gör det inte mer realistiskt.

Jag längtar efter att få komma hem (jag står på bussen och skriver) och få städa, packa och duscha bort svett och besvikelse från min hud.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det börjar bli jobbigt nu

Gå hem två timmar tidigare från jobbet. Hämta ut sin iPhone på Posten. Hem till Elin för att dricka ett par öl och göra fantastisk grillad kyckling och klyftpotatis (även om jag mest stod för bearnaisesåsen, sällskap och ätande). Sedan kommer GAIS och förstör igen. Har tidigare förluster och missade segrar varit orättvisa var det ingenting jämfört med hur det såg ut i kväll. Noll ett i baken när Trelleborg inte skapar ett jota jämfört med vad GAIS har. Att det sedan bara blir ett fåtal riktigt giftiga chanser att göra mål på är en annan femma. Det borde ha blivit mål på minst ett av alla skott.

Någonting som är oerhört typiskt för GAIS är att man är absurt dåliga på fasta situationer. Så fort GAIS skrapar fram en hörna vet man att den kommer nickas undan innan den knappt nått straffområdet. Men så fort motståndarlaget attackerar med en frispark eller så, då skruvar man på sig å det grövsta och ber till högre makter om att motståndarna ska snedsparka bollen, för rensa själva, det klarar vi absolut inte av.

Sedan tänker jag inte ens kommentera Mattias Lindströms idioti och hjärnsläpp när han boxar bollen med handen i stället för att nicka och därigenom får sitt andra gula kort och blir utvisad med en kvart kvar att spela, samtidigt som GAIS febrilt försöker göra ett kvitteringsmål, mer än att fråga: Hur jävla pantad får man lov vara? Och jag tänker inte heller kommentera domarinsatsen. Men jag skyller inte förlusten på domaren. Jag skyller den helt och hållet på GAIS.

Det är tråkigt att se och det är mycket jobbigt att vara gaisare just nu. Jag vet inte om jag ens orkar åka till jobbet i morgon, för där måste jag möta mina blåvita fränder och fiender. Jag vill verkligen inte.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det är så mycket mer

Det är med rännstensbitter eftersmak i munnen man vaknar upp. Ungefär så som man tänker sig att Ewan McGregor känner sig efter att ha dykt ned i Skottlands värsta toalett i filmen Trainspotting. Ja, det handlar naturligtvis om fotboll och GAIS. Men ursäkta mig för att ha ett destruktivt beteende.

Det var ett ruskigt gott rus där. Där under några minuters tokiga förhoppningar och lyckoskutt kändes allt så himla bra. De goda känslorna hann precis tryckas undan av ångest, när de värsta farhågorna skulle besannas.

En. Gång. Till.

Vanligtvis är faktiskt inte 2-2 ett ohyggligt dåligt resultat mot Solna AIK. Jo, egentligen är det det, men för att förenkla utan att behöva dra in konspirationsteorier, allehanda missunnsamhet och invändande bortförklaringar, så säger vi att det inte är så dåligt. Däremot, blir det just ohyggligt dåligt när man en gång haft ledningen med två mål. Precis som mot Kalmar, tidigare i år. Sveket är stort och det är inte konstigt att handklappen efter matchen blir desto mer tveksamma för var omgång som går.

Det är inte konstigt att man är utan självförtroende.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Jag är pseudoheroinist

Love is my drug, is my heroin sjunger John ME i sin hitsingel från tidigare i vår. Den textraden är precis och jävla fantastisk. Eller jag antar det, jag har ju aldrig testat heroin, bara läst om dess effekter. Jag har ett annat beroende, med likartade symptom som heroin.

Drogen är ett högst beroendeframkallande otyg som ger en stunds upprymdhet, avslappning och bortglömd ångest. Den som tyvärr blivit beroende kommer däremot att drabbas av muskelkramper, illamående och sömnsvårigheter. Tills att man får en ny dos. Problemet är att det blir svårare och mer sällsynt att kunna få en sådan där stund av bortglömd ångest och välmående ju längre man är beroende. Det är det som gör det så svårt att komma ur. Man vill så gärna än en gång uppleva det där ruset.

GAIS är en högst beroendeframkallande klubb. Ett mål, en vinst eller ett spännande nyförvärv ger en upprymdhet, en stunds avslappning och mängder med bortglömd ångest. Effekten är dock kortvarig, speciellt för en som varit i klubbens grepp ett tag. Ångesten kommer snabbare än en chartrad jumbojet, och genast börjar nervositeten framkalla svettningar och nätterna riskerar att sönderhackas av urusel sömn. Som sagt, ju längre man varit med, desto kortare blir njutningen av drogen, men man letar fortfarande och hoppas att det ultimata ruset ska komma till en som det gjorde de första gångerna.

Den här söndagen krampade det i magen, dagarna till det grå håret blev färre och hjärtproblemen kändes nästan som om de vore på gång redan i dessa unga år. Tills det att Wanderson slog en frispark som nye Calum Angus fick några hårstrån på och bollen gick in i mål i den absolut sista sekunden. Bollen. Sprutan. Målet. Heroinet. Sak samma. I det ögonblicket försvann ångesten och ersattes med värme, lugn och eufori på samma gång. Ruset håller i en stund, den här gången till att jag kommit utanför arenan. Då slog världen tillbaka och sömnproblemen lär inte vara borta i natt. Det var trots allt bara en poäng, trots att den kändes som nio, minst. Men jag älskar fortfarande GAIS. De är mitt heroin.

GAIS kommer igen. Förhoppningsvis blir det fler rus, och än så länge väntar jag på det där Kalmar 99-, Landskrona 05- eller Blåvitt 1:a september-ruset. Tills vidare blir det sömnproblem, svettningar och oro. Som för alla andra. Om det är mer hälsosamt än att knarka på riktigt, det vetefan egentligen, men jag vet att det ger mig oerhört mycket mer och är fortfarande en gnutta billigare än några gram på gatan.

Jag är stolt pseudoheroinist.

Ja, alltså… gaisare.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

En till lyckad kväll

Så. GAIS förlorade på matchens sista spark. Vill helst inte tänka på det, men det var en av flera bättre anledningar till att få dricka öl och äta jordgubbstårta. Absolut. Utgången till Röda sten blev i allra högsta grad lyckad trots manfallet och promenaden hem är ett kapitel för sig.

Varken mammas sms eller mitt alarm kunde väcka mig vid sjutiden i morse vilket gjorde att jag fick en hel hoper av arga människor på mig. Och det första jag tänkte på när jag vaknade var ifall jag hade tappat colaglaset jag höll i handen när jag somnade, inte på något logiskt som ”vart är jag?”, ”vad gör jag här?” eller ”fy satan vad det är varmt här inne”. Glaset stod på bordet och jag somnade om utan någonting i händerna.

Nu. En ganska så jättebehövlig dusch.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sand mellan tårna

Äntligen, äntligen blev det Publik på Andra lång och jag älskar stället. Jag och Anton som gått förbi där så många gånger och drömt om hur The Strokes, Franz Ferdinand eller annat random indieband suttit och tagit kvällens femte öl på trottoaren utanför innan de blivit signade och stora. Det ser ut som ett sådant ställe bara. Och det är över braribban.

Kvällen slutade på Färjenäs. På stranden, jag har fortfarande sand mellan tårna trots en dusch, där vi grillade majskolvar för längesedan och i går. Nya minnen. Gamla minnen. Viktiga utläggningar, sms och strunt.

Om dryga timman är det dags för det sorgligt fantastiska fenomen Allsvenskan ändå är. Hur sexigt låter det inte med en bortamatch mot Brommapojkarna?

Födelsedagsfest för en liten Therese i kväll. Hoppas det blir smashing.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En poäng

Att Wanderson tryckte in två två bollen i ett i allra högsta grad misstänkt offsideläge gör att Kalmartappet känns lite lättare att bära. Oavgjort mot Malmö var ett rättvist resultat sett till heta målchanser.

Det är mors dag. Jag har ingen present. Mamma hade pekat ut exakt vad hon ville ha, men när jag skulle köpa det fanns det inte kvar. Även om det inte var mitt fel så har jag lite samvetskval för det. Man kunde ju varit ute i lite bättre tid eller så. Nåja. Det löser sig.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized