Tag Archives: GAIS

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mental breakdown

Okej. Så här står det på GAIS hemsida.

GAIS vill som avslutning och i det här sammanhanget be våra supportrar, samarbetspartners, publik och övriga grönsvarta vänner om ursäkt för den mentala stress som hanteringen av Wanderson do Carmos arbets- och uppehållstillstånd har inneburit. gais.se

Jo, tro fan att ni ska be om ursäkt. Att dessutom bli hånad på jobbet utav alla stolpflyttsfuskare (vilket dessutom är ett medvetet fusk), ja man kan ju faktiskt skjuta sig själv för mindre. Nu ska i alla fall hela saken vara utagerad och inget (sportsligt i alla fall) straff kan utdelas, då matcherna antingen preskriberats eller att han faktiskt varit disponibel för spel trots att tillståndet blev klart först i dag. Jösses så mycket ståhej för ingenting. Hrm.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Segerns förbannade sötma

Med blandade känslor sjöng jag mig ned för trapporna på Gamla Ullevi. Det här är sjunde raka matchen utan poängtapp och den här gången är det den klaraste av segrar mot vanligtvis så svårspelade Örebro SK. Man kan tycka att jag ska vara världens lyckligaste och le hela vägen hem, men jag klarar inte riktigt av det. Jag vet inte hur man gör för att hantera segerns sötma, hur man får den att stanna kvar i kroppen under en längre tid. Ofta spänner jag mig för att det blir för komplicerat och huvudet tänker framåt till nästa match, i vilken vi naturligtvis kommer att förlora. Jag viftar undan segern med en axelryckning och säger ”aah, men det var väl gott men nästa match vete sjutton alltså om ni inte tar”, tittar ned i marken och lirkar mig undan samtalsämnet snart.

Ett glädjeämne försvinner på mindre än en tiondel av tiden det byggdes upp under, det vill säga den glada känslan är över ungefär tio minuter efter att domaren har blåst i pipan. Det är också ungefär då jag kommer ut från arenan. Dopaminet slukas av kroppen och plötsligt sitter jag på bussen hem, stirrandes rakt fram med normala hormonvärden igen. Vid en riktigt stor vinst, så som derbyvinsten mot IFK Göteborg förra året, premiären i år – uppvisningen i effektivitet mot Öis – eller kvalet i Landskrona så kan det hålla i sig i ett par dagar, men då är segern så stor att det nästan är omöjligt att förstå det, och bara den delen tar ett tag att ta sig igenom. Nu tillhör jag ett konstant vinnande gäng (ta i trä och sånt där dravel) och det är den märkligaste känsla jag känt på mycket länge. Jag kan ju inte gå och stirra ned i marken hela tiden som om jag skämdes. För det gör jag inte.

Att vara gaisare är det bästa jag vet. Och det är helt sant, men jag pratar inte gärna om det.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Återställt (Sommar, höst och vinter)

GAIS spelade oavgjort, Zlatan gjorde mål och den kalla augustikvällen förväxlades lätt med en varm decemberdito. Världsordningen är återställd på gott och ont.

Jag vaknade i morse utav att jag fick ett sms från jobbet. ”Kan du jobba i morgon? Ont om folk… igen. : (” stod det och innan jag återfått medvetandet efter nattens drömresor, hade jag tackat ja. Pengar-är-bra-att-ha-mantrat är min ursäkt i kväll. Alltid.

Efter matchen gick jag mot Brunnsparken och det gula skenet från gatlyktorna visade exakt hur fuktigt det var i luften. Jag grävde ned ansiktet i min grönsvarta halsduk och stoppade händerna djupt ned i fickorna för att undkomma den ruggiga luften så gott det gick. Det slog mig att man egentligen inte hade en aning om vilken höst/vintermånad vi befann oss i. Det hade lika gärna kunnat vara en varm decemberafton med indrivet nordsjöregn. För en liten stund sedan hörde jag att det skulle bli sommarvärme i morgon.

Gott.

Just ja, jag ska jobba.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Seger

Helsingborg för klaga hur mycket de vill, inget av de fyra gula kort som resulterade i två utvisningar var obefogat. Skulason, som till och med måttar en skalle mot domaren efter att ha blivit utvisad, var ur balans redan från start och Sundins tvåfotarstämpling på sidlinjen är bara den värt ett rött kort.

Med HIF ur balans gick det faktiskt att vinna i dag och enligt kommentatorn är det också den första trepoängaren mot skåningarna på hela 2000-talet. Grönsvart krigade till sig en lika oväntad som skön seger och med 51 procent i bollinnehav men 10-21 i frisparkar mot sig så tedde sig matchen så att HIF måste vara mer effektiva på de fasta situationer de fick. Eller så är det så att GAIS ville fortsätta träna försvarsspel med Benny Lennartsson som mentor.

Nu behöver inte Eyo spela mer den här säsongen, då han har gjort det där enda viktiga målet han gör per säsong. Förra året var det han som avgjorde höstderbyt mot blåvitt. Den här gången tog hans fina långskott, efter föredömligt förarbete av Pärlan, oss över kvalstrecket och upp på säker mark. Åtminstone till i morgon då Hammarby möter Gefle IF på bortaplan. Inte världens enklaste bortamatch, så jag hoppas på att vi klarar oss ifrån kvalplatsen ett vecka till.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Glädjen

Jag slapp den berömda väggen ett tag till. Till slut blev det ändå seger för GAIS och det var rättvist. Så oerhört skönt. Helt fantastiskt. Nu håller vi Djurgården bakom oss resten av säsongen, tack. Helst petar vi ned Hammarby och Brommapojkarna också, så vi är på ”mycket” säker mark.

Nu: fotoredigering.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fullt upp (eller Så som sommaren inte ska vara)

Så har klockan passerat tolv och jag har skickat in min omtenta. Äntligen är det slut på den här veckan som på många sätt har varit fantastisk, men ändå har tagit slut på mig totalt både fysiskt och mentalt. Egentligen började det med tågresan förra fredagen till Östersund, fortsatte med släktträff och hemresa i bil. Jobb, plugg och kulturkalas har gjort det omöjligt att sitta still och ta det lugnt en enda sekund och Way Out West var så underbart bra, trångt och soligt, regnigt och cyklistigt att tiden sprang i väg ungefär lika snabbt som krafterna sinade. Jobb i dag och tentaskrivande under resten. Nu vid tolvslaget tog det slut, men det kommer ta ett tag innan jag är helt redo för nya utmaningar. I morgon är det bara jobb och GAIS som står på programmet. Förlust i morgon mot inte-så-himla-långt-efter-längre-jumbon Öis och den där väggen kommer smälla in i hundratjugo rakt in i ansiktet.

Mental kollaps i överljudsfart.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized