Tag Archives: Fotboll

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

2-1

Okej. Kan vi alla enas om att Zlatan är gudomlig?

Han har fått stor självdistans, och det känns som om den har utvecklats sedan han fick sin första son. Jag tror det är något speciellt, det där med att bli farsa. Det får till och med Zlatan att mjukna. Han har precis avgjort en match på övertid för andra gången i ett och samma mål, med fyra års mellanrum och han har mage att skoja och säga att det var hans snyggaste genom tiderna i studion tillsammans med Ola, Ola och Olof (Wenström, Andersson och Mellberg). Fantastiskt.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Seger

Helsingborg för klaga hur mycket de vill, inget av de fyra gula kort som resulterade i två utvisningar var obefogat. Skulason, som till och med måttar en skalle mot domaren efter att ha blivit utvisad, var ur balans redan från start och Sundins tvåfotarstämpling på sidlinjen är bara den värt ett rött kort.

Med HIF ur balans gick det faktiskt att vinna i dag och enligt kommentatorn är det också den första trepoängaren mot skåningarna på hela 2000-talet. Grönsvart krigade till sig en lika oväntad som skön seger och med 51 procent i bollinnehav men 10-21 i frisparkar mot sig så tedde sig matchen så att HIF måste vara mer effektiva på de fasta situationer de fick. Eller så är det så att GAIS ville fortsätta träna försvarsspel med Benny Lennartsson som mentor.

Nu behöver inte Eyo spela mer den här säsongen, då han har gjort det där enda viktiga målet han gör per säsong. Förra året var det han som avgjorde höstderbyt mot blåvitt. Den här gången tog hans fina långskott, efter föredömligt förarbete av Pärlan, oss över kvalstrecket och upp på säker mark. Åtminstone till i morgon då Hammarby möter Gefle IF på bortaplan. Inte världens enklaste bortamatch, så jag hoppas på att vi klarar oss ifrån kvalplatsen ett vecka till.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Glädjen

Jag slapp den berömda väggen ett tag till. Till slut blev det ändå seger för GAIS och det var rättvist. Så oerhört skönt. Helt fantastiskt. Nu håller vi Djurgården bakom oss resten av säsongen, tack. Helst petar vi ned Hammarby och Brommapojkarna också, så vi är på ”mycket” säker mark.

Nu: fotoredigering.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fullt upp (eller Så som sommaren inte ska vara)

Så har klockan passerat tolv och jag har skickat in min omtenta. Äntligen är det slut på den här veckan som på många sätt har varit fantastisk, men ändå har tagit slut på mig totalt både fysiskt och mentalt. Egentligen började det med tågresan förra fredagen till Östersund, fortsatte med släktträff och hemresa i bil. Jobb, plugg och kulturkalas har gjort det omöjligt att sitta still och ta det lugnt en enda sekund och Way Out West var så underbart bra, trångt och soligt, regnigt och cyklistigt att tiden sprang i väg ungefär lika snabbt som krafterna sinade. Jobb i dag och tentaskrivande under resten. Nu vid tolvslaget tog det slut, men det kommer ta ett tag innan jag är helt redo för nya utmaningar. I morgon är det bara jobb och GAIS som står på programmet. Förlust i morgon mot inte-så-himla-långt-efter-längre-jumbon Öis och den där väggen kommer smälla in i hundratjugo rakt in i ansiktet.

Mental kollaps i överljudsfart.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ja, det är underbart att vara gaisare

Efter 0-1 mot BK Häcken är det inte mycket som ser ljust ut för GAIS. Det ska nog till ett stockholmskt blodbad för att kunna rädda oss och det faktum att Djurgården och Hammarby är de lag som kan vara våra räddningsplankor gör det inte mer realistiskt.

Jag längtar efter att få komma hem (jag står på bussen och skriver) och få städa, packa och duscha bort svett och besvikelse från min hud.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Drömmar

För några nätter sedan hade jag en mycket märklig dröm. Jag befann mig plötsligt i spelargången på en okänd arena, men man kunde höra You’ll Never Walk Alone sjungas i publikmassorna som bänkat sig för att se den här premiärmatchen. Jag hade ljusblå tröja på mig, med nummer två på ryggen och fick besked om att spela högerback.

Helt plötsligt var spelet i gång och mitt lag blev snabbt tillbakatryckta. Någon gång under pressen ser jag Micah Richards och Richard Dunne i likadana tröjor som jag. Laget jag spelar för är ju för sjutton Manchester City och vi spelar mot Liverpool i Premier League-premiären. Jag får bollen och rensar i väg den mot en djupledsspringande rödlätt kille. Han når inte riktigt bollen och när han vänder sig om för att visa att det var en bra slagen boll, visar det sig vara Rasmus Elm som spelar i mitt lag. Och någonstans där slutar drömmen eftersom jag sparkat av mig täcket och nu vaknar av att jag ligger och är svettig och skakar av köld.

I dag kom det fram uppgifter angående att Rasmus Elm är aktuell för Manchester City, ja de har till och med haft scouter på plats på Fredriksskans för värdering under Kalmar FF:s toppmatch mot Elfsborg. När jag läste detta kom naturligtvis drömmen tillbaka till mig och jag började fundera på hur mitt liv skulle sett ut ifall jag inte haft ett kaputt knä. Kanske, men man vet aldrig. Och det gjorde mig lite deprimerad.

Hur som helst. Det vore väl fantastiskt häftigt om Manchester City, klubben som värvat storspelare efter storspelare, nu satsar på en svensk icke färdigutvecklad talang i stället. Men det vore inte det bästa för svensk fotboll och framförallt inte för Rasmus själv, såvida han inte har oanade stålmannenkrafter inom sig att plocka fram ur sitt, förmodligen, fjuniga bröst. Ska han till England torde Everton eller Fulham vara rätt väg att gå och kanske då helst de förstnämnda. I Liverpoolklubben tror jag att han har kapacitet att slå sig in och då är det nog mer utvecklande att få spela i ett lag som i allra högsta grad kämpar om att slå sig in bland de stora fyra (de kom femma, dock nio poäng bakom Arsenal på fjärdeplatsen, och tio poäng före Fulham på den sjunde).

Själv skulle jag tacka nej till att spela för Manchester City, dels för att jag ett ben i United-lägret, men också för att jag aldrig skulle vilja spela i en matchtröja där klubbmärket inte sitter till vänster, så som om det vore där man tänker sig ett hjärta. Det finns inget större misstag än att sätta klubbmärket mitt på bröstet.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized