Tag Archives: Fest

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En till lyckad kväll

Så. GAIS förlorade på matchens sista spark. Vill helst inte tänka på det, men det var en av flera bättre anledningar till att få dricka öl och äta jordgubbstårta. Absolut. Utgången till Röda sten blev i allra högsta grad lyckad trots manfallet och promenaden hem är ett kapitel för sig.

Varken mammas sms eller mitt alarm kunde väcka mig vid sjutiden i morse vilket gjorde att jag fick en hel hoper av arga människor på mig. Och det första jag tänkte på när jag vaknade var ifall jag hade tappat colaglaset jag höll i handen när jag somnade, inte på något logiskt som ”vart är jag?”, ”vad gör jag här?” eller ”fy satan vad det är varmt här inne”. Glaset stod på bordet och jag somnade om utan någonting i händerna.

Nu. En ganska så jättebehövlig dusch.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Dravla på bara, gör det

Dagen efter.

Ögonen är säckiga och fortfarande allergiröda. Jag har tre rispor på sidan av hakan och inte en aning om hur de kom dit. Det var inte ens vilt igår. Trevligt utan att lemmar och sinnen svävade bort från kroppen.

Men jag gillar dagen efter. Dekadensromantik med svullna ögon, ömmande rygg (den gör alltid ont i varierande styrka numer) och mängder med fotboll på teve. Och ett glädjebesked i att Canal+ visar NY Rangers – Washington i kväll. Men det finns även en viss bitterhet i mig eftersom jag missade Chelsea – Liverpool, som redan är en klassiker, i tisdags för att Solle ville dricka ett par öl. Trevlig kväll ändå, naturligtvis. I går missade jag också Manchesters jättevändning mot Tottenham, 0-2 till 5-2. Summan av kardemumman är helt enkelt att Solle måste välja sina dagar bättre, hålla koll på spelscheman och så vidare.

Oj, så mycket dravel det blir. Kasst. Bäst att sluta.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

A fellow englishman

Ursprungligen publicerat den 10 december 2007 klockan 18:54.

Det är Sigrids födelsedag. Hon har hastigt och lustigt bjudit in oss till middag på The House i The Lanes. Sigrid, jag, Anna W, Astrid, Emelie, Hanna, Ida, Maria och Sara; ett mycket trevligt umgänge med jag som enda kille. Det är jag van vid. Vi äter diverse kulinariska delikatesser och sjunger för födelsedagsbarnet. För min del är det en tallrik lasagne och dessutom till efterrätt chokladmousse som smakar som kladdkakesmet. Jag klagade inte. Till detta vitt vin.

Vi får sedan problem när vi skall in på Beduin på Sigrids begäran. Det är trångt, det brôtas och Astrid kommer inte förbi vakterna. Vi försöker på andra ställen istället beslutar vi och kryper in på The Black Horse där det inte syns till några vakter någonstans. Efter en stund får vi också reda på att en av de i baren är svenskor som läste engelskakursen vi läser, för ett och ett halvt år sedan och efter det fastnade i Brighton. Det är så det skall vara.
Grön träpanel och många tavlor med Brightonmotiv gör den lilla puben mer mysig. Lite för hög volym på musiken sänker trivselfaktorn och gör att vi måste prata i öronen på varandra, men vi har det trevligt ändå, tillsammans med drinkar, öl och pepparkakor.

Jag måste göra ett besök på herrarnas känner jag och får sällskap in med en britt som närmar sig de stora femtio.
”Cheers”, säger han när jag håller kvar dörren för honom. Jag nickar och ler lite smått och ställer mig vid pissoaren.
”So, what’ve you been up to tonight? You going out?”
“Well, yeah, I don’t really know yet, we’ll see.”

“Right, well it’s too early for dancing!” (klockan är nu strax efter tolv)
”Yeah, that’s right!” skrockar jag.

”So, what have you done tonight?”
“Me and my friends celebrated a friend’s birthday, so we’ve been to an Italian restaurant in The Lanes and now we’re here!”

“Oh, is that so? Do you go to college or university or what?”
“Yeah, University.”

“Oh, what’re you studying?”
“Actually, English”

“English? Why? Or is it that poetry stuff?”
“No, I’m Swedish, so it’s my second language.”

“What!? You’re not English? My gosh, I thought you were a fellow Englishman, mate!”
“Really?”

“Yeah! I’m really impressed, gosh! You know Scandinavians, and especially Swedes, are really good at English… I feel kind of bad that we don’t learn any other languages that well. But really? You’re not joking? You’re Swedish?”
“Mhm, I’ve lived here for three months, going home in a bit more than a week.”

“Oh my god… Shit, that’s good. Good for you, son! But what are you studying?”
“Well, we’ve done lots of grammar and also, we read, as you mentioned, poetry and both English and American literature, which we’ll have an exam in next week.”

“Wow, I really thought you were English. Well, I have to go out to my mates again, but nice meeting you and good luck on your exam next week! And have a really nice evening!”

Han går ut genom dörren men vänder snabbt igen.
”Oh, and have a Merry Christmas and a happy new year!”
“You too, mate!”

När jag kommer ut har resten av grabbgänget kommit hit och jag hör “Jag knullar som en fet elefant!” med engelsk brytning. Då har en av engelsmännen i baren börjat visa upp sina svenskkunskaper. Svenskan i baren skyller ifrån sig och hävdar att det inte är hon som lärt honom allt det där. Vi drar oss därifrån, eftersom puben har stängt och vi går över gatan till nästa hak. Där är det full rulle. Jag går in, utan att behöva visa leg. Sedan måste jag springa ut och få fart på Adam, Hanna och Sara som samlar luft. När jag ska gå in igen får jag tummen upp av vakten, men så kommer en äldre tant som också är vakt och killen tvingas rycka tag i min axel och be mig visa mitt leg.
Orka.

Sedan blir inte kvällen så lång där. Tröttheten faller över mig och jag går hem tillsammans med Hanna och Sara till Natal Road där jag tar bussen hem. Skönt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Student 07

Ursprungligen publicerat den 1 juni 2007 klockan 21:41.

Studenten 2007 blev fantastisk.

• Vaknar på morgonen. Ligger och myser när strimmor av solsken smeker min kind genom fönstret. Mamma ropar och jag går ut på balkongen som är pyntad med björkris och ballonger. På bordet står ett fat med rostbiff och potatissallad. Champagnen ligger kyld och de chokladdoppade jordgubbarna ligger och frestar. Klockan är halv åtta och vinden är varm. Skål.

• Skolan klockan nio. Sista samlingen med klassen. Man skriver i varandras mössor. En cd-skiva med bilder från Europaresan ligger i datorn och projiceras upp på den vita duken framför whiteboardtavlan. Mängder av skratt. Karl-Heinz och Göran får presenter. Varsin stor delikatesskorg och dessutom en flaska vin blir uppskattade.

• Klockan är tio och vi fotograferas som klass. Vi blir förevigade i mössorna. Några fler namn samlas i mössan. Kladdigt blir det, men det är det värt. Efter detta lite mer gassande i solen. Och in i bamba.

• Matmingel i bamba alltså. Pastasallad. Grillspett. Snittar. Jordgubbar. Igen. Riktigt mysigt att mingla runt med sina lärare och vänner från skolan. Och för att inte tala om gott!

• Jag, Fredrik och Sigrid tog oss en nostalgitur runt i skolan. Så många minnen. Så lite tid. Egentligen. Även om det under tiden har känts som en evighet.

• Samling i Norra Aulan för alla studenter. Rektorn talade. Stipendier delades ut. Vår klass var överlägset bäst på skolan, betygsmässigt. Rosor delades ut till stipendiaterna. Tjugokommanollorna fick de hyllningar de förtjänade. Esteterna sjöng sånger och framförallt lärarkören sjöng vackert, men tyst. Tuffast i på hela avslutningen var ändå Christer Holmström, rektor, som efter sitt tal svepte på sig ett par Blues Brothers-solglasögon och brast ut i sång. Snart skrålade hela aulan med över 600 studenter ut i ”Ja, jag vill leva la dolce vita!”. Studentsången och Nationalsången avslutade det hela.

• En knapp halvtimma försenade sprang vi då sedan ut på den femtio meter långa catwalken. Enligt Sigrids pappa fick vi mest jubel av alla. Kanske är han subjektiv. Kanske var det verkligen så. Det var i alla fall roligt. ”N3CD *klapp klapp klapp*”. Rosorna och gosedjuren höll på att ge mig nackspärr efter fem minuter. Tungt var det. Men roligt. Och allt hände i strålande solsken.

• Upp på flaket och mot en grym resa. Något ostadig, men vad gör det? Vi hoppade och skrålade, dansade och skålade i champagne och allt var så där overkligt roligt. Mycket gott bemötande från alla förbipasserande och basen dunkade hårt under våra fötter. Stackars vår DJ, som blev inklämd bakom sitt mixerbord gång efter gång då lastbilen bromsade hårt. Svettigt, utmattande och förbaskat underbart.

• För min och Sigrids del blev det hemfärd åt varsitt håll, men med samma bil. När jag väl kommit hem möttes jag av en sovande välkomstkommitté. Jag väckte liv i dem för jag ville minsann öppna presenter. Det fick jag och jag var inte nöjd än. Mat ville jag också ha. Och tro det eller ej, men det fick jag. Smörgåstårta. Sedan lade jag mig på soffan för att vila en stund. Jag sov. Sov till sju. Då var det dags att göra sig i ordning för kvällen. Studentfest på Trädgårn väntade.

• Halv nio träffade jag Anton och Sigrid i Brunnsparken. Vi gjorde sällskap till Sense för att mysa över ett par glas öl innan vi gick till Trädgårn. Suvi hakade på. Sofia kom. Thomas var försenad. Fredrik, Josefin och Frida dök upp och så hade vi det riktigt mysigt. Inne på Trädgårn serverades välkomstbubbel och liveband spelade medans vi vimlade med lärare och rektorer.
Någon gång kring tio avslutade livebandet sin session och kvällens regnväder började slå in ordentligt över huset. Det sköna med Trädgårn är att man har ett stort utomhusdansgolv under tak. Så mängder av frisk luft och festdrycker kan intas samtidigt. Underbar atmosfär och studenterna njöt av sin första kväll som vuxna.
Framåt ett halv två, började det sina på folk. Jag tänkte också gå hem, men Sevcan övertalade mig att stanna kvar. Jag klagade inte på det efteråt om man säger så.

• När stället stängde klockan tre tog det dock nästan fyrtiofem minuter att få ut Sevcans jacka. Jösses. Jag har en alldeles för snäll pappa dock, som stod och väntade på mig. Runt fyra var jag hemma och kunde med ett stort leende på läpparna ligga i sängen och tänka tillbaka på hela dagen. Så underbar.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized