Tag Archives: Derby

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fullt upp (eller Så som sommaren inte ska vara)

Så har klockan passerat tolv och jag har skickat in min omtenta. Äntligen är det slut på den här veckan som på många sätt har varit fantastisk, men ändå har tagit slut på mig totalt både fysiskt och mentalt. Egentligen började det med tågresan förra fredagen till Östersund, fortsatte med släktträff och hemresa i bil. Jobb, plugg och kulturkalas har gjort det omöjligt att sitta still och ta det lugnt en enda sekund och Way Out West var så underbart bra, trångt och soligt, regnigt och cyklistigt att tiden sprang i väg ungefär lika snabbt som krafterna sinade. Jobb i dag och tentaskrivande under resten. Nu vid tolvslaget tog det slut, men det kommer ta ett tag innan jag är helt redo för nya utmaningar. I morgon är det bara jobb och GAIS som står på programmet. Förlust i morgon mot inte-så-himla-långt-efter-längre-jumbon Öis och den där väggen kommer smälla in i hundratjugo rakt in i ansiktet.

Mental kollaps i överljudsfart.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Trettiofyra milligram livslustsförlust

Det var tungt att gå till jobbet, precis som jag misstänkt. Sedan var det ännu tyngre att vara på jobbet. Alla var så glada och nöjda, antingen över att det var fredag eller över att blåvitt vunnit derbyt. Jag undvek allas blickar. Alla utom Matildas. Hennes kommentar ”Jag tänker fan inte jobba i dag” var nog för att jag skulle kunna le och nicka förstående. Där lades också ribban för arbetsmoralen. Hon som är en mästerplockare i vanliga fall, lyfte inte ett finger mer än hon behövde.

Hela dagen släpade sig fram och för varje steg kändes det som om klockan hoppade tillbaka två steg. För varje tungt paket med potatisgratäng andades trettiofyra milligram livslust ut. Det är inte bara derbyförlusten som svider, jag vill bort därifrån också. Allra helst vill jag börja plugga igen. Kanske flytta till Lund, göra någonting annorlunda. Ta nästa kliv. På tisdag ska jag på utbildningsmöte inför volontärarbetet kring U21-EM. Jag har placerats i gruppen som skall ha hand om lagen på träningsanläggningarna. Det blir spännande. Jag tror juni blir något att se fram emot. Det är ett litet kliv. Jag tror att jag ska klippa mig på tisdag. Lite mer vågat. Det är också ett litet kliv.

Jag har varit på mitt jobb i ganska precis ett år nu. Visst, jag är nöjd för alla pengar jag någonsin kan gripa tag i. De behövs för att kunna uppfylla sina drömmar om resor, filmkameror och morsdagspresenter. Men någon måtta får det vara. Man kan inte gå runt och må kasst åtta timmar om dagen bara för att tjäna kosing.

Det finns en bra sak med mitt arbete och det är att man ser ett otal scener som skulle passa in i till exempel Du levande och Sånger från andra våningen av Roy Andersson. Varje dag. Och det är helt fantastiskt.

Så här såg det ut och lät det i dag strax innan lunch.

Jag står bredvid min truck, lastar på back efter back med wienerkorv. En lastbilschaufför kommer gåendes med en pallyftare. Han har en stor vit mustasch, långt hår men också en flint mitt på huvudet. Kort och rund i kroppen. Han säger med hela Hisingens ångest samlad i rösten:

Det är ett helvete i tunneln. Du vet, de har stängt ett rör. Bara ett öppet nu då va. Allt går så långsamt. Långsamt. Du vet, jag måste ta Angeredsbron. Du fattar väl vilken omväg det är? Angeredsbron. Fy fan.

Jag svarar med alldeles för falsk omtanke.

Nä, det är inte roligt. Det är inte roligt.

Lastbilschauffören drar med sig pallyftaren och försvinner bortåt i gången. Jag står kvar, ler en smula och tror att Roy har monterat kameror bland leverpastejen på plats A29.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Den förste i månaden

Oj. Nu sprutade kaffet ur munnen. Men inte av överraskning och förtvivlan utan av ett glatt vrålflabb.

GAIS flyttar till Borås.

Jo, jag tackar ja. Det är en speciell dag, akta er.

Jag gissar även på att GAIS är på hugget. Gratis biljetter till blåvita fans med en speciell smygöppning bara i dag. Jo, ja just det.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized