Tag Archives: Allsvenskan

Segerns förbannade sötma

Med blandade känslor sjöng jag mig ned för trapporna på Gamla Ullevi. Det här är sjunde raka matchen utan poängtapp och den här gången är det den klaraste av segrar mot vanligtvis så svårspelade Örebro SK. Man kan tycka att jag ska vara världens lyckligaste och le hela vägen hem, men jag klarar inte riktigt av det. Jag vet inte hur man gör för att hantera segerns sötma, hur man får den att stanna kvar i kroppen under en längre tid. Ofta spänner jag mig för att det blir för komplicerat och huvudet tänker framåt till nästa match, i vilken vi naturligtvis kommer att förlora. Jag viftar undan segern med en axelryckning och säger ”aah, men det var väl gott men nästa match vete sjutton alltså om ni inte tar”, tittar ned i marken och lirkar mig undan samtalsämnet snart.

Ett glädjeämne försvinner på mindre än en tiondel av tiden det byggdes upp under, det vill säga den glada känslan är över ungefär tio minuter efter att domaren har blåst i pipan. Det är också ungefär då jag kommer ut från arenan. Dopaminet slukas av kroppen och plötsligt sitter jag på bussen hem, stirrandes rakt fram med normala hormonvärden igen. Vid en riktigt stor vinst, så som derbyvinsten mot IFK Göteborg förra året, premiären i år – uppvisningen i effektivitet mot Öis – eller kvalet i Landskrona så kan det hålla i sig i ett par dagar, men då är segern så stor att det nästan är omöjligt att förstå det, och bara den delen tar ett tag att ta sig igenom. Nu tillhör jag ett konstant vinnande gäng (ta i trä och sånt där dravel) och det är den märkligaste känsla jag känt på mycket länge. Jag kan ju inte gå och stirra ned i marken hela tiden som om jag skämdes. För det gör jag inte.

Att vara gaisare är det bästa jag vet. Och det är helt sant, men jag pratar inte gärna om det.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Återställt (Sommar, höst och vinter)

GAIS spelade oavgjort, Zlatan gjorde mål och den kalla augustikvällen förväxlades lätt med en varm decemberdito. Världsordningen är återställd på gott och ont.

Jag vaknade i morse utav att jag fick ett sms från jobbet. ”Kan du jobba i morgon? Ont om folk… igen. : (” stod det och innan jag återfått medvetandet efter nattens drömresor, hade jag tackat ja. Pengar-är-bra-att-ha-mantrat är min ursäkt i kväll. Alltid.

Efter matchen gick jag mot Brunnsparken och det gula skenet från gatlyktorna visade exakt hur fuktigt det var i luften. Jag grävde ned ansiktet i min grönsvarta halsduk och stoppade händerna djupt ned i fickorna för att undkomma den ruggiga luften så gott det gick. Det slog mig att man egentligen inte hade en aning om vilken höst/vintermånad vi befann oss i. Det hade lika gärna kunnat vara en varm decemberafton med indrivet nordsjöregn. För en liten stund sedan hörde jag att det skulle bli sommarvärme i morgon.

Gott.

Just ja, jag ska jobba.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Seger

Helsingborg för klaga hur mycket de vill, inget av de fyra gula kort som resulterade i två utvisningar var obefogat. Skulason, som till och med måttar en skalle mot domaren efter att ha blivit utvisad, var ur balans redan från start och Sundins tvåfotarstämpling på sidlinjen är bara den värt ett rött kort.

Med HIF ur balans gick det faktiskt att vinna i dag och enligt kommentatorn är det också den första trepoängaren mot skåningarna på hela 2000-talet. Grönsvart krigade till sig en lika oväntad som skön seger och med 51 procent i bollinnehav men 10-21 i frisparkar mot sig så tedde sig matchen så att HIF måste vara mer effektiva på de fasta situationer de fick. Eller så är det så att GAIS ville fortsätta träna försvarsspel med Benny Lennartsson som mentor.

Nu behöver inte Eyo spela mer den här säsongen, då han har gjort det där enda viktiga målet han gör per säsong. Förra året var det han som avgjorde höstderbyt mot blåvitt. Den här gången tog hans fina långskott, efter föredömligt förarbete av Pärlan, oss över kvalstrecket och upp på säker mark. Åtminstone till i morgon då Hammarby möter Gefle IF på bortaplan. Inte världens enklaste bortamatch, så jag hoppas på att vi klarar oss ifrån kvalplatsen ett vecka till.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Glädjen

Jag slapp den berömda väggen ett tag till. Till slut blev det ändå seger för GAIS och det var rättvist. Så oerhört skönt. Helt fantastiskt. Nu håller vi Djurgården bakom oss resten av säsongen, tack. Helst petar vi ned Hammarby och Brommapojkarna också, så vi är på ”mycket” säker mark.

Nu: fotoredigering.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fullt upp (eller Så som sommaren inte ska vara)

Så har klockan passerat tolv och jag har skickat in min omtenta. Äntligen är det slut på den här veckan som på många sätt har varit fantastisk, men ändå har tagit slut på mig totalt både fysiskt och mentalt. Egentligen började det med tågresan förra fredagen till Östersund, fortsatte med släktträff och hemresa i bil. Jobb, plugg och kulturkalas har gjort det omöjligt att sitta still och ta det lugnt en enda sekund och Way Out West var så underbart bra, trångt och soligt, regnigt och cyklistigt att tiden sprang i väg ungefär lika snabbt som krafterna sinade. Jobb i dag och tentaskrivande under resten. Nu vid tolvslaget tog det slut, men det kommer ta ett tag innan jag är helt redo för nya utmaningar. I morgon är det bara jobb och GAIS som står på programmet. Förlust i morgon mot inte-så-himla-långt-efter-längre-jumbon Öis och den där väggen kommer smälla in i hundratjugo rakt in i ansiktet.

Mental kollaps i överljudsfart.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ja, det är underbart att vara gaisare

Efter 0-1 mot BK Häcken är det inte mycket som ser ljust ut för GAIS. Det ska nog till ett stockholmskt blodbad för att kunna rädda oss och det faktum att Djurgården och Hammarby är de lag som kan vara våra räddningsplankor gör det inte mer realistiskt.

Jag längtar efter att få komma hem (jag står på bussen och skriver) och få städa, packa och duscha bort svett och besvikelse från min hud.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det börjar bli jobbigt nu

Gå hem två timmar tidigare från jobbet. Hämta ut sin iPhone på Posten. Hem till Elin för att dricka ett par öl och göra fantastisk grillad kyckling och klyftpotatis (även om jag mest stod för bearnaisesåsen, sällskap och ätande). Sedan kommer GAIS och förstör igen. Har tidigare förluster och missade segrar varit orättvisa var det ingenting jämfört med hur det såg ut i kväll. Noll ett i baken när Trelleborg inte skapar ett jota jämfört med vad GAIS har. Att det sedan bara blir ett fåtal riktigt giftiga chanser att göra mål på är en annan femma. Det borde ha blivit mål på minst ett av alla skott.

Någonting som är oerhört typiskt för GAIS är att man är absurt dåliga på fasta situationer. Så fort GAIS skrapar fram en hörna vet man att den kommer nickas undan innan den knappt nått straffområdet. Men så fort motståndarlaget attackerar med en frispark eller så, då skruvar man på sig å det grövsta och ber till högre makter om att motståndarna ska snedsparka bollen, för rensa själva, det klarar vi absolut inte av.

Sedan tänker jag inte ens kommentera Mattias Lindströms idioti och hjärnsläpp när han boxar bollen med handen i stället för att nicka och därigenom får sitt andra gula kort och blir utvisad med en kvart kvar att spela, samtidigt som GAIS febrilt försöker göra ett kvitteringsmål, mer än att fråga: Hur jävla pantad får man lov vara? Och jag tänker inte heller kommentera domarinsatsen. Men jag skyller inte förlusten på domaren. Jag skyller den helt och hållet på GAIS.

Det är tråkigt att se och det är mycket jobbigt att vara gaisare just nu. Jag vet inte om jag ens orkar åka till jobbet i morgon, för där måste jag möta mina blåvita fränder och fiender. Jag vill verkligen inte.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized