Dags för slagsmål!

Biljetterna till Way Out West är så äntligen inhandlade. Och jag råkade få med en konsertkompilation med Wilco på DVD också. Det går inte att lämna Bengans utan någon slags skiva. Anton och Hanna köpte också biljetter, så jag vet att jag inte blir helt ensam ifall alla andra helt plötsligt och onödigt skulle få för sig att dra sig ur i sista stund.

Kungstorget var knôkat med folk som slutat jobbet tidigare för att njuta av sista(?) sommarsolstrålarna och det var praktiskt taget omöjligt att ta sig i genom massan med folk under Veronica Maggios spelning som inledde årets Kulturkalas, åtminstone för min egen del. Det var nästan omöjligt att få en glimt av henne också, typiskt nog eftersom det är viktigare än musiken för mig. När de flesta nyfikna själarna, som mest bara var där för att slå sönder den sena eftermiddagen, blev det desto mer dansutrymme runt åttatiden under Navid Modiri och Gudarnas spelning. Hela torget gungade under dansande fötter och jag fick gåshud inte mindre än fem gånger i den vibrerande luften. Musiken var fantastisk och de har utvecklats som liveband något oerhört på de få år de varit ute och spelat. Det här var, enligt egen utsago, den sista spelningen på väldigt länge (Navid ska bli pappa bland annat). Den senaste plattan har blivit fantastiskt bra på sista tiden, även om det tog tid för den att sätta sig för mig. Men live. Jisses, vilken bra blandning.

Han väckte den där lille iraniern i mig i alla fall. Och han bad honom att dansa.

Och som han dansade med sitt vildvuxna, sexiga unibrow.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s