Det har aldrig varit så lätt att hålla sig för skratt

Varför älskar man någonting så oerhört mycket när man vet att det alltid, alltid kommer att svika en?

Den här gången kändes det stabilt. Säkert. Och det är inte klokt vad fel man kunde ha. Jag har aldrig varit så besviken på någon eller något som jag är just nu. Det är ungefär samma bittra eftersmak som efter ett visst smärtsamt uppbrott för lite, lite drygt två år sedan. Försvarslös kan man bara stirra ut i luften, för det finns ingenting som kan förändra vad som just hänt. Ett antal illa valda ögonblick i följd och katastrofen inträffar lika plötsligt som den är hemskt.

Allt var på väg att bli en perfekt dag.

På två minuter försvann allt fint. Det som började byggas upp i går kväll. Allt som betydde någonting. När Håkan Hellström sjöng upp tillsammans med klacken inför matchen kändes det i luften att någonting stort var på gång. Humöret har sällan varit så muntert inför en drabbning.

Wanderson do Carmo – åh-åh-å-å-å.

Gånger två.

Sedan ridå.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s