Trettiofyra milligram livslustsförlust

Det var tungt att gå till jobbet, precis som jag misstänkt. Sedan var det ännu tyngre att vara på jobbet. Alla var så glada och nöjda, antingen över att det var fredag eller över att blåvitt vunnit derbyt. Jag undvek allas blickar. Alla utom Matildas. Hennes kommentar ”Jag tänker fan inte jobba i dag” var nog för att jag skulle kunna le och nicka förstående. Där lades också ribban för arbetsmoralen. Hon som är en mästerplockare i vanliga fall, lyfte inte ett finger mer än hon behövde.

Hela dagen släpade sig fram och för varje steg kändes det som om klockan hoppade tillbaka två steg. För varje tungt paket med potatisgratäng andades trettiofyra milligram livslust ut. Det är inte bara derbyförlusten som svider, jag vill bort därifrån också. Allra helst vill jag börja plugga igen. Kanske flytta till Lund, göra någonting annorlunda. Ta nästa kliv. På tisdag ska jag på utbildningsmöte inför volontärarbetet kring U21-EM. Jag har placerats i gruppen som skall ha hand om lagen på träningsanläggningarna. Det blir spännande. Jag tror juni blir något att se fram emot. Det är ett litet kliv. Jag tror att jag ska klippa mig på tisdag. Lite mer vågat. Det är också ett litet kliv.

Jag har varit på mitt jobb i ganska precis ett år nu. Visst, jag är nöjd för alla pengar jag någonsin kan gripa tag i. De behövs för att kunna uppfylla sina drömmar om resor, filmkameror och morsdagspresenter. Men någon måtta får det vara. Man kan inte gå runt och må kasst åtta timmar om dagen bara för att tjäna kosing.

Det finns en bra sak med mitt arbete och det är att man ser ett otal scener som skulle passa in i till exempel Du levande och Sånger från andra våningen av Roy Andersson. Varje dag. Och det är helt fantastiskt.

Så här såg det ut och lät det i dag strax innan lunch.

Jag står bredvid min truck, lastar på back efter back med wienerkorv. En lastbilschaufför kommer gåendes med en pallyftare. Han har en stor vit mustasch, långt hår men också en flint mitt på huvudet. Kort och rund i kroppen. Han säger med hela Hisingens ångest samlad i rösten:

Det är ett helvete i tunneln. Du vet, de har stängt ett rör. Bara ett öppet nu då va. Allt går så långsamt. Långsamt. Du vet, jag måste ta Angeredsbron. Du fattar väl vilken omväg det är? Angeredsbron. Fy fan.

Jag svarar med alldeles för falsk omtanke.

Nä, det är inte roligt. Det är inte roligt.

Lastbilschauffören drar med sig pallyftaren och försvinner bortåt i gången. Jag står kvar, ler en smula och tror att Roy har monterat kameror bland leverpastejen på plats A29.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Trettiofyra milligram livslustsförlust

  1. Anonym

    Mr M!
    Klippa sig på tisdag är alltid vågat. Låter bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s