En liten hemlis om mig

Det luktade brandrök när jag klev av bussen. Mängder av blåljus, en avspärrad gata och mycket evakuerat folk. Ingen rök syntes och det fanns inga tydliga spår av någon brand förutom alla människor, lukten och brandbilarna.

Senare läste jag att det var en lägenhet som det brunnit i, men ingen och ingen annan lägenhet i huset hade kommit till skada. Tur det. Men bränder väcker känslor hos mig. Rör upp något som ligger nere på botten. Jag har aldrig sagt det till någon, men varje gång jag kommit hem från en semester eller annan bortavaro på några dagar har jag oroat mig för att det inte finns något kvar av huset jag bott i. Tänk om det brunnit, tänk om vi missat det på nyheterna och ingen fått tag på oss. Nu är ju det väldigt otroligt med Internet och mobiltelefoner och så vidare, men när jag var sju, åtta år var det absolut ingen självklarhet. Så varje gång när vi närmade oss vårt hus och lägenheten satt jag på helspänn och så fort jag såg att det stod kvar kunde jag andas ut och vara lugn igen. Ibland oroar jag mig fortfarande för bränder. Som i dag. Trots att det var några hundra meter från mitt hus gick det kalla kårar längs utmed ryggen.

I kväll har jag tröstat mig lite med att sitta och lyssna på She & Him [Spotify] och titta på bilder på världens sötaste Zooey Deschanel. Hon är bäst. Och hon är min. Okej?
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s