Det här är ingen comeback. Jag vill bara säga tack. Tack så jävla mycket, A! Massor av värme.

You've got mail

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Stopp

Jag gjorde ett sista ansträngt försök genom att ändra design men det fungerade inte alls. Jag orkar inte försöka krysta fram någonting längre. Nej, det här med att blogga har för mig tappat helt i betydelse. Jag ser ingenting jag kan skriva som ska kunna intressera någon annan. The botten is nådd och jag kanske tar upp det någon gång. Kanske här, kanske någon annanstans. Bara det inte är just nu.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Schy!

Det händer ingenting, och därför skriver jag inte. Jag tycker att det vore erbarmligt tråkigt att sitta och läsa om någon och dess liv om det inte hände någonting. Blondinbella har en poäng med sitt bloggande. Jag, däremot, är mest tyst just nu och drar mig undan för att ligga och fundera i min nya säng.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Smärta

Kroppen värker och är stel. Ta inte på mig, skriker huden högt och jämrar sig. Mamma tror att det är svininfluensan. Jag vet inte vad jag tror, men jag hoppas att värken i framförallt nacke och axlar försvinner ögonaböj. Man ska ju jobba i morgon också.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vid din sida, Röd

93:02. Det ska inte få hända och det var äckligt hemskt att se hur den största delen av Gamla Ullevi explodera i glädje från folk som satt med hörlurar och lyssnade lika mycket på hur det gick i hockeyn några hundra meter bort, som de tittade på fotbollen framför näsorna på dem. Eller som hur hela ”levande sittplats”- konceptets svaga ben gick och köpte korv och popcorn i halvtid. Det fanns inte en själ på plats i halvlek. Det skrivs relativt gott om GAIS och klackens insats i medier, jag vet inte om det är för att ännu hårdare gnida in förlusten eller om de bara tog sig en skvätt champagne för mycket på pressläktaren.

På bortasektionen var det precis som det skulle vara. Öl i håret, trångt och skrikigt även om människorna runt omkring våra platser var lama i största allmänhet. Allt kredd till klackledarna som försökte synka. Men vad spelar det för roll, när ett misslyckat utlandsproffs dobbar in förlustmålet och skjuter liv i medgångssupportrarnas halsar? Det var bara att försöka tränga undan det, skapa sig minnesluckor och glömma mobilen på ett vardagsrumsbord. Tråkigt nog har jag fortfarande i alldeles för klart minne hur höstnatten tryckte sig långt in under skinnet några minuter i nio på måndagskvällen. I morse ville jag helst ligga kvar med ansiktet i kudden, för vem vill se sig själv förstörd i morgonspegeln – man kan bli deprimerad för mindre.

Tur att man har vänner som livat upp helgen tidigare, och tur att man har vänner som man kan ta sig igenom motgångar med. Dessutom släpper Kent nytt om inte alls lång tid och nästa år är det dags för turné igen. Vändning.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mental breakdown

Okej. Så här står det på GAIS hemsida.

GAIS vill som avslutning och i det här sammanhanget be våra supportrar, samarbetspartners, publik och övriga grönsvarta vänner om ursäkt för den mentala stress som hanteringen av Wanderson do Carmos arbets- och uppehållstillstånd har inneburit. gais.se

Jo, tro fan att ni ska be om ursäkt. Att dessutom bli hånad på jobbet utav alla stolpflyttsfuskare (vilket dessutom är ett medvetet fusk), ja man kan ju faktiskt skjuta sig själv för mindre. Nu ska i alla fall hela saken vara utagerad och inget (sportsligt i alla fall) straff kan utdelas, då matcherna antingen preskriberats eller att han faktiskt varit disponibel för spel trots att tillståndet blev klart först i dag. Jösses så mycket ståhej för ingenting. Hrm.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Små steg

Utanför fönstret roar sig motordriven ungdom med att slita sina däck mot den regnblöta asfalten. Här inne vid datorn är de obligatoriska höstljusen tända och teet har precis hunnit svalna så till den grad att man inte bränner sig längre. På ett sätt vill jag hur gärna som helst att telefonen ska vibrera och skrämma vettet ur mig, men samtidigt känns det som att det kanske är bra om den inte gör det. Logiken brister, som alltid dessa sena mörka kvällar och det är därför jag älskar hösten så. Det behövs inte speciellt mycket logik, utan det handlar mer om att ta hand om sig själv, hålla sig undan rusket och göra det bästa utav situationen. Som att dricka te, lyssna på José González och bara vänta in småtimmarna genom att skriva dessa rader och några trettio till på ett annat håll.

Det är en dag i morgon också.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized